Statistiken har verkligen gått ner. Jag känner mig deprimerad . Har varit i Italien i några dagar så jag har ju missat massor av läxor. Novellen kanske fortsätter men det händer bara ifall fler läser den. Tipsa folk om den ifall ni gillar den! Men ifall ni inte gillar den så skit i det då. Det är bara det att jag brinner för det här, för skrivandet och one direction. Det är det enda.
Hejdå.
Vi ses ifall ni vill.
Ifall jag vill.
...
Ifall statistiken blir bättre.
Eller fler kommentarer...

Jag har haft så himla mycket att göra, men jag skriver nog i helgen!

Jag känner inte för att skriva så mycket idag men imorgon så kommer nog kapitel 5 och kanske, KANSKE en i helgen. Är det bara jag som lovar mig själv saker? Jag menar asså innan jag somnar så tänker jag ut hur jag träffar 1D och en av dem blir kär i mig. Vi gifter oss osv. Efter det så tror jag ju på det. Jag tänker såhär: när jag blir ihop med Harry (eller Niall, Zayn, Liam, Louis) så ska jag följa med i turnébussen, det skulle vara perfekt! Är det normalt? Jag gör så VARJE dag. Men nu är det så! Vi ses imorgon mina små tomtenissar! Puss!!

Tidigare:
Jag som precis fattat vad som hänt började att skrika också. "JAG VET HERREGUD ASSÅ!" vi sprang ner för vägen och hela vägen hem. Jag fick blickar av andra tjejer sim också varit där men brydde mig inte. JAG HADE KOMMUNICERAT MED HARRY PÅ NÅGOT SKRUVAT SÄTT!

Folk trodde såklart inte på oss. De trodde att vi bara fantiserat det hela men vi visste att det var sant, vi VISTE det. Men jag var iaf glad att jag skulle dit med Katja på måndagen.
Nästa dag.
Jag gick till skolan. När jag berättade för folk om det så trodde de inte mig men hur skulle då både jag och Ana se exakt samma sak ifall det inte var på riktigt? Hon kanske skulle trott att det var till henne han vinkade i så fall, eller till någon bredvid oss. Vi åkte till studion efter skolan. Där träffade vi Ana och en av hennes vänner. Isabella följde med oss och vi träffade några andra Directioners från skolan där. De hade inte varit där innan så de var väldigt glada. Vi stod där bara ett litet tag och jag märkte att det samlades mer och mer folk, för mycket folk. Vi hade gjort brev till dem, jag och Katja hade gjort ett stort brev och Isabella hade gjort ett litet. De gick upp för att ge Paul breven och jag fick stanna kvar för att ingen skulle ta våra platser. Det var så lite plats så att man höll på att ramla varje gång någon rörde en arm bakom en. De kom tillbaka och berättade att Katja fått Pauls uppmärksamhet genom att säga typ: Paul! Talk to me with your brittish accent! Och då hade han sagt typ: I can't cause I'm irish! Och då hade han kommit och tagit Isabellas brev men han sa att han skulle ta vårat brev sen. När killarna kom ut så såg man dem knappt. Det var för mycket folk men när jag såg dem så gick Harry runt och sökte igenom folkhavet av tjejer, det såg ut som att han sökte efter något eller någon. Ibland så stannade han upp och vinkade till tjejerna men sen så fortsatte han sitt letande. Zayn vinkade till Ana och det såg jag också. När de gått så var jag lika glad som de andra gångerna men ändå inte, det hade inte hänt riktigt lika mycket, jag hade förväntat mig mer. Jag var såklart glad och sov lyckligt den natten.
Nästa dag.
"Olivia, kan du hämta din syrra på dagis idag?" frågade min mamma mig. Jag suckade högt.
"måste jag? One Direction är ju liksom inte i Sverige varje dag!" frågade jag men hon skakade på huvudet.
"nej, jag vet men du måste hämta henne idag för att jag hinner inte med det och din pappa jobbar sent idag."
Jag var såklart ledsen men jag visste att jag behövde göra det. Så efter skolan så gick jag och hämtade min lillasyster Alexzandra, när jag kom hem så såg jag alla bilder på killarna från dagen och blev lite deprimerad.
-Imorgon kanske jag kan! Tänkte jag och försökte vara positiv. Jag gick och la mig och drömde om One Direction. Jag gick upp och kände mig glad så jag gick in på twitter. 11 nya följare... Plötsligt såg jag hur folk skrev om att killarna var på flygplanet och flygplatsen och sånt.
- Va?! Har dem åkt tillbaka? Jag satte mig i sängen och deppade. Jag kommer aldrig att se dem igen!

Nu sitter jag på skolan och väntar på Katja (kaattizz.blogg.se) för att vi ska på teater... Eller hon ska på teater och jag ska titta på... Jag VILL börja! Det är min dröm att bli skådespelare och jag känner att det är ett måste! Och eftersom Katja går på calleflygare som är typ Sveriges kändaste teaterskola så vill jag det ännu mer. Jag har hört att massor av skådisar har gått där innan också!! Aja, här sitter jag... Så ni får njuta av några fula bilder på mig!

Förlåt för att jag inte skrivit nåt personligt på ett tag men på kvällarna så är det ju Xfactor och det är ju AS BRA! I första avsnittet så kom visade dem One direction och dem bah: Hi Sweden, we're One direction. Och Louis bah: and if it wasn't for Xfactor, we whouldn't be here. Typ och jag bah: OMG OMG DET ÄR MINA BEBISAR!! MAMMAA!! Lol, det va kul... Men nästa kapitel kommer typ imorgon så håll er uppdaterade för nu laggar inte Blogg.se längre! Puss och hej leverpastej!

Tidigare:
Vi blev oroliga och såg oss omkring men på den lilla balkong saken så stod Paul och poliser i trappan upp till den och jag förstod att de skulle komma upp dit. Jag sprang så att vi var längst fram mot balkongen och folk började att skrika igen. Där stod dem, mina idoler i egen hög person, Niall, Liam, Zayn, Louis och Harry och log och vinkade till sina fans


Jag kunde inte tro mina ögon, i början så skrek jag till lite men det var ju ingen ide så jag slutade. Jag fotade och filmade allting medan de stod där. De försökte att säga saker till fansen men de var för högljudda att det inte hördes vad dem sa, det enda jag hörde var: "we love Sweden!" av Harry men då så skrek alla ännu mera. Efter ett tag så behövde de gå. När killarna åkt så stod alla tjejer kvar och det var dödstyst, alla stirrade på varandra i några sekunder och sen så skrek de som aldrig förr. Vissa försökte springa efter bilen men det var lönlöst men alla andra sprang ner för gatan som inte var avstängd, gatan vid monki. Vi sprang ner för den och skrek. "VI HAR SETT ONE DIRECTION!" om och om igen. Jag kom på att mina föräldrar säkert var väldigt sura på mig och ringde dem. Min pappa kom och hämtade mig med bilen. Väl hemma så fick jag förklara mig. Mina föräldrar sa att jag inte fick gå dit på lördag som var nästa dag. Jag blev ledsen men lyssnade på dem. Lördagen gick långsamt förbi och jag såg alla bilder från folk som sett dem. Min kompis Anastasia ville också se dem, helst med mig, så vi frågade mina föräldrar ifall vi kunde gå på söndagen. De såg på varandra. De förstod vad det betydde för mig.
"okej men du måste vara hemma kl5" svarade dem och log mot mig.
"TACK TACK TACK TACK!!!" skrek jag och gav Ana (Anastasia) en stor kram. Vi förstod att vi äntligen skulle få se dem men för mig var det en andra gång.

Vi gick ut igenom dörren. Den här dagen skulle vi aldrig glömma! Klockan var 12 och vi åkte tåg till Södermalm. När vi gått upp på gatan så såg jag att gatan fortfarande var avstängd och att det var dubbelt så många människor där än i fredags. Vi gick fram till de andra tjejerna och hörde av dem att de inte trodde att killarna var där än. Efter en stund så kom en man ut från studion och gick fram emot oss.
"De är inte här än, de kommer inte förräns om två timmar så ni kan väl gå och käka något? Det ska i alla fall jag göra!" sa han och gick iväg med några poliser. Jag och Ana tyckte att det var en bra ide så vi gick efter honom eftersom åt samma håll låg McDonalds. När vi gick förbi honom så sa jag högt: "Nu ska vi göra exakt som du sa, vi ska gå och äta! Bra va?!" han log och nickade mot oss. "jo det är bra!" sa han och poliserna skrattade lite lågt. Vi gick iväg och åt. Vid matbordet så pratade vi om hur det skulle vara.
"De var mycket snyggare i verkligheten!" sa jag högt och vi skrattade. När vi var klara så gick vi tillbaka. Vi stod där nere en stund men så började poliserna att fixa med stängslet, de gjorde en väg. Tjejerna frågade vad de gjorde och de svarade: "jo de ska komma med bil här" svarade de och alla började skrika. "men ifall ni skriker för mycket, springer efter bilen eller river på den så kommer de att åka snabbt men ifall ni sköter er så kan dem åka långsamt. Vi gick med på att sköta oss och stod där duktigt. Först så kom det en polisbil och kort därefter så kom det en svart bil. Alla ville se om det var dem. Det var det, bara en meter ifrån mitt ansikte så var Harrys ansikte. Han log och vinkade till mig och Ana. Men det var ju bara en liten stund. Vi blev helt galna och kunde knappt vänta på att se dem på balkong saken eftersom de gjort det varje dag efter fredagen. Vi väntade och väntade men så kom mannen tillbaka, han sa att han skulle samla alla uppe i parken kl4 när vi väntat ända till kl4 så berättade han att de skulle komma kl5. Vi såg ledsamt på varandra, vi skulle ju hem då! Vi åkte hem till mig och frågade mina föräldrar ifall vi kunde vara kvar lite till och det fick vi. När vi kom tillbaka så såg vi att alla skrev brev till killarna vilket vi då också började med. Vi skrev små brev och sen undrade vi, hur ska vi kunna lämna dem? Och som sänt från ovan så kom Paul mot oss, han skulle till studion med några poliser. Jag tänkte mig inte för utan bara gick fram till honom och gav honom brevet.
"thankyou!" sa han snabbt och fortsatte gå. Jag såg att han öppnade den och läste att den var till One direction och fortsatte mot studion. Efter ett tag så kom han ut, UTAN BREVET! Jag blev lycklig såklart men jag visste ju inte ifall dr hade den.
Klockan började närma sig 5 och vi gick till parken och i lagom tid så kom dem! Vi stod på en plats bredvid en poster som någon gjort och ingen stod någonstans runt omkring oss, vi var ganska själva där. Vi filmade, fotade och vinkade på samma gång. Paul stod bredvid Harry och efter en stund så vinkade Harry till mig! Ana stirrade på mig. "såg du detdär?! Han vinkade!" jag nickade eftersom jag inte riktigt var säker." Harry pekade på mig och frågade Paul någonting, han nickade och Harry vinkade och log mot mig igen. "Herregud! Såg du det där?!" skrek Ana men jag kunde inte slita blicken från Harry. Allt folk försvann ur mina ögon, det var bara han och jag... Han log stort, pekade på Ana bredvid mig och låtsas skrek för att visa att hon såg galen ut. Jag pekade frågande på Ana och han nickade jag skrattade och Ana såg helt ifrån sig ut. När de gick in i bilen igen så såg Ana på mig.
"ASSÅ NI TYP SNACKA MED VARANDRA FAST PÅ AVSTÅND!!" skrek hon. Jag som precis fattat vad som hänt började att skrika också. "JAG VET HERREGUD ASSÅ!" Vi sprang ner för vägen och hela vägen hem. Jag fick blickar av andra tjejer som varit där men jag brydde mig inte. JAG HADE KOMMUNICERAT MED HARRY PÅ NÅGOT SKRUVAT SÄTT!!!

________________________________
Det var kapitel3 jag är så sjukt ledsen att den kom så sent men jag är på landet och allting laggar här... Nästa kapitel kommer nog på onsdag eller något sånt... Älskar er! Hoppas att ni stannar! Jag älskar att skriva! Puss!

Hellu alla människor som läser denna blogg. Det här är Katja (http://kaattizz.blogg.se/) och tänkte bara säga att ni ska läsa min novell som jag precis börjat på! Klicka på länken där uppe så. Tänkte också säga att olivia borde uppdatera sin novell eftersom hon tappar läsare. Så häng kvar hon ska uppdatera. Ska muta henne med godis via skype ok? JA OLIVIA DET SKA JAG. Men aja ha så kul älskar dej.

YES DU HAR BLIVIT HACKAD.

Blogg.se laggar sönder just nu, jag kan inte se andras bloggar eller min egen så ifall jag lägger ut ett till kapitel så vet jag inte ifall den kommer upp överhuvudtaget men jag ska försöka! Ifall ni ser det här inlägget så vill jag att ni kommenterar så att jag vet att ni ser den!

Jag kollar på X-men och tror att kapitlet inte kommer upp förräns imorgon:)) jag är så himla stolt över killarna asså, de vann tre priser och... AAAH!!! BARA ÄLSKAR DEM SÅ HIMLA MYCKET SÅ ATT JAG INTE KAN FÖRKLARA NÅGONTING!!! Aja, jag kommer nog bli klar imorgon som sagt... Har inget att säga... X-men är bra iaf! Jag älskar superhjälte filmer så himla mycket! PUSS! See ya love ya!

Idag hade vi idrottsdag och det var ju kul, man gick bara in i människor, svimmade, skrek osv... Det var inte så farligt... Man lärde känna lite nya människor iaf! Det ska faktiskt bli kul att komma till skolan imorgon!! :o jag hoppas att ni fortsätter att läsa för att jag ska skriva ett nytt kapitel imorgon så stanna kvar! Älskar er!xoxo
AAAAAAJJJ!! Träningsvärk!!! BAAAJJSS!!! Hatar det här! Aja puss på er!xx

Nästa kapitel kommer på fredag eller lördag! Bara så att ni vet;))

Nu går statistiken uppåt igen! Jag är riktigt glad över det så jag kanske lägger upp kapitel 2 på morgonen i morgon! Vad sägs om det? Hoppas att ni kommer att gilla den!xoxo
Pussar och kramar från mig, en grön och blå enhörning som gillar 1D och ishockey! See ya love ya!