Live while we're young 5
Tidigare:
Jag gick upp och kände mig glad så jag gick in på twitter. 11 nya följare... plötsligt så såg jag hur folk skrev om att killarna var på flygplanet och flygplatsen och sånt.
- Va?! Har dem åkt tillbaka? Jag satte mig i sängen och deppade. jag kommer aldrig att se dem igen!
Veckorna gick och jag började vänja mig vid att One direvtion inte var där längre. När sommarlovet började så blev jag i alla fall på lite bättre humör. Jag fattade att jag aldrig skulle få samma chans igen...
"Olivia! Ska vi gå då?" Ropar Ana från nedervåningen. "KOOMMMEERRR" skriker jag och springer ner för trappan, jag har tänkt ut i flera veckor vad jag ska ha just den här dagen. One direction ska uppträda på Svenska X-factor och jag har fått biljetter! Det var inte lätt, jag hade suttit långt innan man fick dem och väntat till exakt rätt sekund. Vi ska möta Aieh och Katja utanför deras hotell för att försöka se dem innan de åker till globen vilket vi också gör då. "Vad tror du de kommer att sjunga?" Frågade Ana mig medan vi gick mot pendeltågstationen. "Troligen LWWY" Svarade jag och tog upp min mobil. Liam hade tweetat: "We're so exited! I'ts gonna be huggggge!!" Jag ler och tänker på hur det var förra gången de var här. "Tänk om Harry känner igen mig..." Mumlade jag för mig själv. "JAA, Det skulle va as... as... aaarrgghh!! jag vet inte as coolt?" svarade Ana och vi skrattade. "Haha, min lilla gris..."
"Varför tog det så himla lång tid? De åker nog snart!" Säger Aieh och går mot oss. Några andra tjejer stod också utanför hotellet. Katja kommer springade mot oss. "DE KOMMER UT, DE KOMMER UT!!" Vi springer mot ingången och ser deras ansikten. De ler och vinkar till alla. "Jag tror de väntar på sin bil..." Mumlar jag och försöker tränga mig fram bland alla tjejer. Plötsigt så står jag längst fram. Jag vinkar och ler men skriker inte som de andra, jag är inte den typen. Det känns som att vinka till en vägg, de besvarar det inte. Jag ser hur Harry vänder blicken och har sina ögon fästa på alla skrikande tjejer, han kollar igenom folkgruppen och ser mig. Han stannar med blicken och tänker efter en stund. Jag blir helt mållös och vinkar som en galning. Harry kommer fram till något och går fram till Louis. "LOUIS, LOUIS! Hör jag honom skrika medan han petar på honom. Harry pekar på mig och säger sedan något jag inte hör. -Pekar han på mig!? mig!? omg!!
Så det här var alltså framtiden... fjantigt eller hur... Jag vet att jag inte skrivit på typ år men nu tror jag att jag är tillbaka! Hoppas att ni gillar det jag skriver! Tipsa era vänner eller andra bloggar om min blogg ifall ni gillar den! Jag älskar att skriva och hoppas att någon läser också! Skriver kanske en-två gånger i veckan! Men jag måste plugga också för att få riktigt bra betyg, see ya love ya! <333
Live while we're young 2
Tidigare:
Isabella gick fram till närmsta polis och frågade vad alla tjejer gjorde där.
"Det är något pojkband som spelar in sitt album där borta, jag tror de heter One dir.." Han hann inte säga mera innan hon började skrika och drog in mig i folksamlingen.
"VI KOMMER ATT SE ONE DIRECTION"
När vi kom in i folksamlingen så märkte jag plötsligt hur långa alla var. Det var första gången som jag känt mig kort bland andra ungdomar. Vi trängde oss in men ju längre fram man gick, desto tätare och svårare blev det. Vi stod en stund på en höjd, jag tror att det var en trappa, men när vi hörde en massa skrik och såg Zayns hår bakom en bil så förstod vi att vi behövde gå längre fram, annars skulle vi ju missa allting.
Vi fortsatte tränga oss fram bland människor och väskor och vi blev tillsagda att inte gå på väskor som låg på marken men jag tyckte att det var deras eget fel ifall de lägger väskor precis där alla ska gå förbi. Vi kom iaf fram, vi stod precis framför dörren, fast på andra sidan vägen förstås och det var ju folk framför oss. Där stod vi i tre timmar i streck och bara väntade, och väntade, och väntade. några gånger så skrek folk till av att någon kom ut genom dörren men det var ju bara folk som jobbade där eller någon polis. Folk började att sjunga låtar som One thing och What makes you beautiful för att lätta på stämningen men de blev tillsagda av polisen. När jag såg Paul komma ut ur dörren så blev jag helt paff. Jag kände igen honom på en gång och det gjorde andra också. Man började att skrika och hurra och klappa händerna för den man som skyddar våra små änglar och jag såg allt att han log en stund.
Bakom oss satte en tjej sig ner och la en filt över sig och sitt ansikte. Jag tyckte att det avr lite konstigt men eftersom ingen annan reagerade så gjorde inte jag det heller men när deras svenske livvakt kom fram och pratade med dem framför oss så såg han henne och frågade ifall någon kände henne. Alla skakade på sina huvuden. Någon petade på henne.
"Ursäkta mig...." Sa hon och fortsatte att peta på hennes axel. Tjejen vaknade och drog bort filten från sitt ansikte. Hon såg sig omkring. Jag förstår nu att det måste ha varit väldigt pinsamt och läskigt att sitta där och att alla som stod runt henne bara stirrade.
"hur mår du" Frågade han och såg på henne. Hon var ganska blek och hon svarade att hon behövde vatten. Det gick runt i hela kön med säkert 500 tjejer (Och det var bara andra dan de var i Sverige) och någon skickade upp en vatten flaska från långt borta till henne och hon drack lite. Hon fick följa med livvakten och några poliser eftersom de var oroliga för henne. Jag såg inte henne mer efter det men det gick rykten om att hon suttit o flera dygn där och väntat på One direction men jag tror inte riktigt på det för då skulle poliserna eller andra personer sett henne tidigare.
Vi stod där en stund till och då kom Paul ut, några poliser tog bort staketet som höll oss på trottoaren och Paul ville att vi skulle komma. Alla kom inte, de litade inte på Paul eftersom de bara ville se killarna men jag och Isabella sprang fram till honom. Han sa att vi skulle gå längre upp på gatan och sen skulle han komma och berätta vart vi skulle stå. När jag gick förbi honom så höll jag upp handen till honom och stannade. Han fattade vinken och sa "High five!" och slog sin hand mot min. Jag blev helt galen, jag hade rört Paul! Herregud! Vi gick upp och väntade på honom med kanske 15 tjejer till av dem flera hundra som hade stått där nere.
Han kom upp till oss och gick till den lilla parken, han sa att om vi stod där så skulle vi få se och fota killarna. Han lovade oss att vi skulle få göra det. När han gick förbi mig så kunde jag inte motstå, så jag drog upp handen och sa "High five!" Han såg på mig med ett leende "Yes!" Sa han till mig, gav mig en till high five och gick sedan iväg. Vi stod där kvar och väntade. Folk som hade följt med Paul gick istället ner igen efter en stund men tillslut så hade Polisen spärrat av hela den gatan och då kom vissa tillbaka men de flesta stod precis där den avspärrade gatan slutade. Vi gav inte upp hoppet, Paul hade lovat oss att vi skulle få se dem! Mina föräldrar ringde, de ville att jag skulle hem men jag vägrade.
"Jag har ju väntat i 3 och en halv timme nu och Paul har ju lovat oss att vi ska få se dem!" Sa jag men mina föräldrar sa bara nej. Hur kunde de göra så mot mig?! Jag hade ju väntat så länge, i solen utan vatten eller mat! Jag förtjänade det här!
Isabella såg undrande på mig när jag plötsligt la på och la min mobil i fickan. Det sista jag sa till mina föräldrar var: Nej, jag tänker inte gå här ifrån nu. Jag kan åka hem själv, jag tar straffen jag får för det här är min dröm och ni kan inte stoppa mig. Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan flera gånger men jag ignorerade den. Folk började skrika på gatan och vi ställde oss upp. En bil åkte upp och försvann. Åkte dem till sitt hotell nu? Lämnade de oss? Vi blev oroliga och såg oss omkring. Men på den lilla balkong saken så stod Paul och poliser i trappan upp till balkong saken och jag förstod att de skulle upp dit. Jag sprang så att vi var längst fram mot balkongen och folk började skrika igen. Där stod dem, mina idoler i egen hög person, Niall, Liam Zayn, Louis och Harry, och log och vinkade mot sina fans.
Sådär ja! Där har ni kapitel 2! Tycker ni att den var bra? KOMMENTERA DÅ! Jag älskar små kommentarer för det bevisar att det är någon som hittat min blogg och tycker att det jag skriver är bra! Tycker ni att det här är lagom längd på ett kapitel eller är det för långt/kort? Det är era tankar som räknas! Tipsa folk om min blogg, det skulle jag bli väldigt glad över för jag älskar att skriva och ifall jag ser att folk läser det så är det ännu roligare för mig! <333 Jag har tänkt lite och kommit farm till att jag inte behöver göra bara ett kapitel i veckan, jag kan ju göra två i veckan så att jag kan skriva oftare! En i början (Måndag-Tisdag) och en i slutet av veckan (Fredag-Söndag) Det är väl bra? Hoppas du fortsätter läsa för nästa kapitel blir riktigt S P Ä N N A N D E! Enligt mig alltså som var med om det! See ya Love ya! :P <33
Live while we're young 1
"Olivia!" Hörde jag någon skrika efter mig. Jag såg mig om förvånat och såg Katja komma springande mot mig med sitt bruna hår flygande i luften och ett leende på läpparna.
"Har du hört?! One direction är i Sverige!" Skrek hon på tvärbanestationen. Jag försökte tysta henne men kunde knappt vara tyst själv.
"Herregud, är det sant!? Vart är dem!?" Undrade jag som aldrig fick fram information. Hon berättade snabbt att de säkert var på sitt hotell osv. Tvärbanan kom in på stationen och vi gick på försiktigt. Vi förstod att vi behövde vara tysta eftersom folk skulle bli irriterade på oss annars. På tvärbanan såg vi några vänner som också gillade 1D men inte lika mycket som oss, såklart. Vi sprang fram till dem och berättade så tyst och lugnt vi kunde för tillfället men fick säkert många irriterade blickar. Efter en stund så kom vi fram till skolan, utanför dörrarna så stod andra vänner och väntade på oss, de hade ingen aning om att One direction var i Sverige. Vi hade hållit oss så länge att vi blev helt galna, så när dörrarna öppnades så hoppade vi bokstavligt på de andra och skrek det högsta vi kunde. "AAAAAAARRRRRGGGGHHH!! ONE DIRECTION ÄR I SVERIGE, DE ÄR HÄR!!! HÄÄÄÄR!" skrek vi och de stämde in med oss. Jag kände hur mitt ljusbruna hår kom in i munnen och slutade att skrika. De pratade om var de kunde vara och där gick jag som inte kan något om stan typ. Jag bor i utkanten av Stockholm och är inte ofta i stan förutom på Södermalm ibland.
"Vill någon gå och leta efter dem idag med mig?" Frågade jag och såg på mina vänner med mina grön-blåa ögon.
Alla skakade på huvudet, ingen kunde eftersom alla hade planer just den dagen. Jag som inte går på någon sport eller något annat efter skolan någon dag i veckan. Jag såg sorgset på dem och suckade högt.
"Men hur ska jag göra då?" Undrade jag och de ryckte på axlarna.
"Jag kan gå med dig imorgon!" Sa Isabella som jag hoppat på vid tvärbanan. Jag sken upp men såg att Katja inte var lika glad.
"Jag kan inte gå förrens efter helgen..." Mumlade hon. Jag såg djupt i hennes bruna ögon.
"Då går jag med dig Katja" Sa jag till henne och vi alla var glada. Skolan gick segt men tillslut så satt vi på tvärbanan hem. Jag var lite deprimerad på tvärbanan eftersom jag visste att jag missat en chans att se självaste One direction, mina idoler! Mina bebisar!
Nästa dag.
Jag satt i skolan när Isabella gick fram till mig.
"har du sett videon?!"Frågar hon högt och jag skakar långsamt på huvudet. Hon rycker fram sin mobil och tar fram en video.
"Den här skickade Katja igår" Sa hon upphetsat. Jag såg i hennes blå ögon att det var något stort. I början av videon hörde jag bara skrik och såg en bil och en trottoar.
"Vad är det h.." Jag stannade mitt i meningen för där kommer Paul fram och ler mot kameran. Jag höll för munnen och såg med stora ögon på videon. När Paul kollat in i kameran en stund så vill han att någon ska komma och tecknar till någon bakom bilen att göra det och pekar sedan mot kameran. Där kom dem, Harry och Zayn. De ler mot kameran och Harry vinkar, man hörde tjejernas skrik allt högre och mitt skrik stämde in. Videon tar slut och jag stirrar på Isabella.
"HUR, VAR, NÄR, VARFÖÖÖR!?!?!!? Skrek jag och Isabella berättar att Katja gått förbi studion efter träningen. Jag var mer taggad än någonsin. Jag skulle gå och se dem samma dag så det var ju klart jag var. När skolan var slut så gick vi runt och letade efter dem.
"Där vi hör skrikande tjejer är dem" Sa vi men vi gick åt fel håll (lite pinsamt) Men efter ett tag så såg vi ett led av tjejer, framför dem så stod poliser och polisbilar. Isabella gick fram till närmsta polis och frågade vad alla tjejer gjorde där.
"Det är något pojkband som spelar in sitt album där borta, jag tror de heter one dir.." Han hann inte säga mera innan hon började skrika och drog in mig i folksamlingen.
"VI KOMMER ATT SE ONE DIRECTION!!"
____________________________________________________________________________________________
Sådär! Blev klar tidigare än jag trodde! Det här är faktiskt vad som hände mig och mina vänner i Maj men jag tänker skriva in i framtiden ;) Katja, jag frågade dig på kik ifall jag skulle skriva om oss men allting laggade så jag gjorde det iaf. Det blir mer spännande sen men förvänta er inte för mycket av en verklig händelse. Jag kan lägga ut verkliga bilder från händelsen ifall ni vill!<3 puss! See ya, love ya:)))
NY BLOGG! <3
Hej! Jag heter Olivia och har den här bloggen. Här kommer jag att skriva om mitt liv, One direction och skriva noveller lite ibland.
Lite om mig:
Jag är en tjej från Stockholm. Jag såg 1D i maj 2012, fick två highfives av Paul och jag tror att Harry vinkade till mig eftersom jag lämnat ett brev till dem genom Paul... Jag VET att dem fick det eftersom han gick in till dem direkt efter och kom ut utan brevet. lol ska inte tjata om det nu :P Jag är Superman, bara så att ni vet!
Jag gillar att läsa (helst fantasy), kolla på filmer (särskilt superhjälte filmer som Batman, Ironman och Spiderman filmer eller filmer om saker som hänt i historien som Titanic) Jag kommer även att gifta mig med Niall Horan, Louis Tomlinson, Liam Payn, Zayn Malik och Harry Styles. När jag blir vuxen så ska jag bli en skådespelare/författare/regissör eftersom jag gillar filmer och böcker. Tack för att du tog dig tid av ditt värdefulla liv att läsa min lilla text och jag hoppas att du kommer tillbaka och läser sen igen! TACKAAAAAR!! <333333 Puuuuuss! See ya love ya! ;D
Lite om mig:
Jag är en tjej från Stockholm. Jag såg 1D i maj 2012, fick två highfives av Paul och jag tror att Harry vinkade till mig eftersom jag lämnat ett brev till dem genom Paul... Jag VET att dem fick det eftersom han gick in till dem direkt efter och kom ut utan brevet. lol ska inte tjata om det nu :P Jag är Superman, bara så att ni vet!
Jag gillar att läsa (helst fantasy), kolla på filmer (särskilt superhjälte filmer som Batman, Ironman och Spiderman filmer eller filmer om saker som hänt i historien som Titanic) Jag kommer även att gifta mig med Niall Horan, Louis Tomlinson, Liam Payn, Zayn Malik och Harry Styles. När jag blir vuxen så ska jag bli en skådespelare/författare/regissör eftersom jag gillar filmer och böcker. Tack för att du tog dig tid av ditt värdefulla liv att läsa min lilla text och jag hoppas att du kommer tillbaka och läser sen igen! TACKAAAAAR!! <333333 Puuuuuss! See ya love ya! ;D
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
