Tidigare:
Vi blev oroliga och såg oss omkring men på den lilla balkong saken så stod Paul och poliser i trappan upp till den och jag förstod att de skulle komma upp dit. Jag sprang så att vi var längst fram mot balkongen och folk började att skrika igen. Där stod dem, mina idoler i egen hög person, Niall, Liam, Zayn, Louis och Harry och log och vinkade till sina fans


Jag kunde inte tro mina ögon, i början så skrek jag till lite men det var ju ingen ide så jag slutade. Jag fotade och filmade allting medan de stod där. De försökte att säga saker till fansen men de var för högljudda att det inte hördes vad dem sa, det enda jag hörde var: "we love Sweden!" av Harry men då så skrek alla ännu mera. Efter ett tag så behövde de gå. När killarna åkt så stod alla tjejer kvar och det var dödstyst, alla stirrade på varandra i några sekunder och sen så skrek de som aldrig förr. Vissa försökte springa efter bilen men det var lönlöst men alla andra sprang ner för gatan som inte var avstängd, gatan vid monki. Vi sprang ner för den och skrek. "VI HAR SETT ONE DIRECTION!" om och om igen. Jag kom på att mina föräldrar säkert var väldigt sura på mig och ringde dem. Min pappa kom och hämtade mig med bilen. Väl hemma så fick jag förklara mig. Mina föräldrar sa att jag inte fick gå dit på lördag som var nästa dag. Jag blev ledsen men lyssnade på dem. Lördagen gick långsamt förbi och jag såg alla bilder från folk som sett dem. Min kompis Anastasia ville också se dem, helst med mig, så vi frågade mina föräldrar ifall vi kunde gå på söndagen. De såg på varandra. De förstod vad det betydde för mig.
"okej men du måste vara hemma kl5" svarade dem och log mot mig.
"TACK TACK TACK TACK!!!" skrek jag och gav Ana (Anastasia) en stor kram. Vi förstod att vi äntligen skulle få se dem men för mig var det en andra gång.

Vi gick ut igenom dörren. Den här dagen skulle vi aldrig glömma! Klockan var 12 och vi åkte tåg till Södermalm. När vi gått upp på gatan så såg jag att gatan fortfarande var avstängd och att det var dubbelt så många människor där än i fredags. Vi gick fram till de andra tjejerna och hörde av dem att de inte trodde att killarna var där än. Efter en stund så kom en man ut från studion och gick fram emot oss.
"De är inte här än, de kommer inte förräns om två timmar så ni kan väl gå och käka något? Det ska i alla fall jag göra!" sa han och gick iväg med några poliser. Jag och Ana tyckte att det var en bra ide så vi gick efter honom eftersom åt samma håll låg McDonalds. När vi gick förbi honom så sa jag högt: "Nu ska vi göra exakt som du sa, vi ska gå och äta! Bra va?!" han log och nickade mot oss. "jo det är bra!" sa han och poliserna skrattade lite lågt. Vi gick iväg och åt. Vid matbordet så pratade vi om hur det skulle vara.
"De var mycket snyggare i verkligheten!" sa jag högt och vi skrattade. När vi var klara så gick vi tillbaka. Vi stod där nere en stund men så började poliserna att fixa med stängslet, de gjorde en väg. Tjejerna frågade vad de gjorde och de svarade: "jo de ska komma med bil här" svarade de och alla började skrika. "men ifall ni skriker för mycket, springer efter bilen eller river på den så kommer de att åka snabbt men ifall ni sköter er så kan dem åka långsamt. Vi gick med på att sköta oss och stod där duktigt. Först så kom det en polisbil och kort därefter så kom det en svart bil. Alla ville se om det var dem. Det var det, bara en meter ifrån mitt ansikte så var Harrys ansikte. Han log och vinkade till mig och Ana. Men det var ju bara en liten stund. Vi blev helt galna och kunde knappt vänta på att se dem på balkong saken eftersom de gjort det varje dag efter fredagen. Vi väntade och väntade men så kom mannen tillbaka, han sa att han skulle samla alla uppe i parken kl4 när vi väntat ända till kl4 så berättade han att de skulle komma kl5. Vi såg ledsamt på varandra, vi skulle ju hem då! Vi åkte hem till mig och frågade mina föräldrar ifall vi kunde vara kvar lite till och det fick vi. När vi kom tillbaka så såg vi att alla skrev brev till killarna vilket vi då också började med. Vi skrev små brev och sen undrade vi, hur ska vi kunna lämna dem? Och som sänt från ovan så kom Paul mot oss, han skulle till studion med några poliser. Jag tänkte mig inte för utan bara gick fram till honom och gav honom brevet.
"thankyou!" sa han snabbt och fortsatte gå. Jag såg att han öppnade den och läste att den var till One direction och fortsatte mot studion. Efter ett tag så kom han ut, UTAN BREVET! Jag blev lycklig såklart men jag visste ju inte ifall dr hade den.
Klockan började närma sig 5 och vi gick till parken och i lagom tid så kom dem! Vi stod på en plats bredvid en poster som någon gjort och ingen stod någonstans runt omkring oss, vi var ganska själva där. Vi filmade, fotade och vinkade på samma gång. Paul stod bredvid Harry och efter en stund så vinkade Harry till mig! Ana stirrade på mig. "såg du detdär?! Han vinkade!" jag nickade eftersom jag inte riktigt var säker." Harry pekade på mig och frågade Paul någonting, han nickade och Harry vinkade och log mot mig igen. "Herregud! Såg du det där?!" skrek Ana men jag kunde inte slita blicken från Harry. Allt folk försvann ur mina ögon, det var bara han och jag... Han log stort, pekade på Ana bredvid mig och låtsas skrek för att visa att hon såg galen ut. Jag pekade frågande på Ana och han nickade jag skrattade och Ana såg helt ifrån sig ut. När de gick in i bilen igen så såg Ana på mig.
"ASSÅ NI TYP SNACKA MED VARANDRA FAST PÅ AVSTÅND!!" skrek hon. Jag som precis fattat vad som hänt började att skrika också. "JAG VET HERREGUD ASSÅ!" Vi sprang ner för vägen och hela vägen hem. Jag fick blickar av andra tjejer som varit där men jag brydde mig inte. JAG HADE KOMMUNICERAT MED HARRY PÅ NÅGOT SKRUVAT SÄTT!!!

________________________________
Det var kapitel3 jag är så sjukt ledsen att den kom så sent men jag är på landet och allting laggar här... Nästa kapitel kommer nog på onsdag eller något sånt... Älskar er! Hoppas att ni stannar! Jag älskar att skriva! Puss!